Äntligen(!) hemma



Jag tror nog att jag talar för alla när jag säger att det var ungefär såhär vi kände oss ikväll när tåget anlände till centralen. Många envisa barn = ingen sömn på tåget.

Istället roade dom oss med fina visor och smutsiga strumpor, förhoppningen om att dom skulle somna krossades snabbt. fast å andra sidan så fick vi se en och en annan missvisande fingershow, Nora och Linn får jobba på lite koordinationen där. Och efter en hel turnering av att visa Sabinas trosor för gubbar så fick Nora nog och bestämde sig visst för att visa sina också (bra jobbat)...

Den lite lugnare delen av tåget roade sig med att spela Nintendo och kort vilket gjorde livet lite lättare för oss andra i vagnen och när det blev dags för Ebbas "frisörtid" 09:02 chockade hon oss och kom för första gången på tre dagar i tid, imponerande ;) Sandra kunde nog nästan vunnit tysta leken och man kunde ju hoppas på att hennes förståndiga uppträdande, eller var det ren utmattning? Kunde smittat av sig på Fladdran, men icke.

Men när det för ungefär femhundraelfte gången för kvällen var dags för att riva av en boltondans i gången var vi tvungna att sätta ner foten, det var ju trots allt andra människor i vagnen.

Det har ju hänt så OTROLIGT mycket mer och vi har fått oss många goda skratt både på och utanför planen men i skrivande stund så känns hjärnan ungefär som potatismos och snart somnar jag med näsan i tangentbordet, så en mer utförlig beskrivning kommer inom kort.
Men jag vill avsluta med att tacka alla barn som har kämpat så väldigt bra speciellt våra duktiga 00:or Vilma och Alexandra som verkligen kämpade in i det sista (Alexandra hann till och med att spela lite fotboll).

Och även alla föräldrar som hjälper till att avlasta mig och Josephine så att vi i alla fall kan slappna av i fem minuter innan de små liven letar upp oss igen. Och sist men inte minst de fina sångerna som Linn och Moa så kreativt producerade och visade upp för oss:

Ni la maten på faten!
Körde väskor!
Ni har tränat oss bra Jossan och Sabina
peppade oss
på varenda match
Leif Katti Thomas Bernt! Och alla föreldrarna
ni har gjort ett strålande jobb!
Tack så mycket
tack så mycket
det var snällt gjort..


Ni gör roliga grejer med oss
Ni gör så vi vinner för det mesta
ni är dom BÄSTA tränarna på
jorden. Denna sången är till Jossan och Sabina
Tack så mycket för allt iår

Kommentarer
Postat av: Anonym

vad hade vi för finger show?Men det var veldigt kul i hallby legntar redan till nästa år.mvh Limpan

2010-01-07 @ 19:06:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0